Din i nöd och lust.
Jag måste sluta läsa kärleksromaner, det är inte bra för mig! Att läsa om alla dessa smäktande romanser med lite trubbel på mitten innan de får varandra. Det får mig bara att hoppas ännu mer på att Mr Good Looking ska ta sitt förnft till fånga och bjuda ut mig på middag eller ngt annat som gör att vi kan lära känna varandra utanför sovrummets dunkla vrår. Varenda gång min mobil piper till så får jag hjärtat i halsgropen, hoppas att det är hans namn som ska komma upp på displayen, men det gör inte det.. Börjar inse att det nog inte kommer att göra det heller. Inte efter att jag blev sur för att han behandlade mig så som han gjorde i torsdags. Men det kanske är lika bra det, han verkar ju inte vilja eller kunna ge mig det som jag vill ha. Vad nu det är. Men jag vill nog kunna visa mig tillsammans med honom ute, lära känna honom. Men men, jag får gaska upp mig och gå vidare, även fast det bär mig emot. Men vad ska jag göra, kan inte tvinga mig på en annan människa.
Det verkar inte som om det kommer bli ett lyckligt slut i denna roman.. Så jag får börja läsa ngt annat, så jag slutar hoppas på lyckliga slut..
Igår kväll så ringde en arbetskamrat å frågade om jag skulle med ut, innan hon hann hejda sig så sa hon att ja var stel och distanserad på jobbet. Är det så folk uppfattar mig? Men det kan säkert tänkas, har nog rätt svårt att släppa folk inpå livet, litar inte på andra människor, tror för det mesta att det är ute efter ngt. Det är därför det känns så svårt när man väl sänkt garden så går allt åt skogen och det bevisar bara min tes igen, man kan inte lita på andra. Jag har ett fåtal riktigt nära vänner som jag litar på till 100% å det räcker för mig. Behöver inte ha fler.
För att återgå till saken så kom jag aldrig ut, var ute och rastade Lukas när de började skjuta raketer, Lukas hatar raketer. Han rusade mot säkerheten, dvs hem. Han var helt livrädd med ögonen uppspärrade och pulsen rusande. Väl inne så var han jättenervös, försökte gömma sig i badrummet. När jag satte mig i soffan så hoppade han upp i mitt knä, väldigt närhetssökande, och ryckte till vid minsta lilla ljud. Där rök min utgång. Jag var hemma med min älskling istället. Skulle aldrig kunnat slappna av ute om jag hade lämnat honom ensam hemma..
Nu ska jag städa och rensa härhemma. Vill ha ett hem som det anstår en 25åring..
-blue eyes-
Det verkar inte som om det kommer bli ett lyckligt slut i denna roman.. Så jag får börja läsa ngt annat, så jag slutar hoppas på lyckliga slut..
Igår kväll så ringde en arbetskamrat å frågade om jag skulle med ut, innan hon hann hejda sig så sa hon att ja var stel och distanserad på jobbet. Är det så folk uppfattar mig? Men det kan säkert tänkas, har nog rätt svårt att släppa folk inpå livet, litar inte på andra människor, tror för det mesta att det är ute efter ngt. Det är därför det känns så svårt när man väl sänkt garden så går allt åt skogen och det bevisar bara min tes igen, man kan inte lita på andra. Jag har ett fåtal riktigt nära vänner som jag litar på till 100% å det räcker för mig. Behöver inte ha fler.
För att återgå till saken så kom jag aldrig ut, var ute och rastade Lukas när de började skjuta raketer, Lukas hatar raketer. Han rusade mot säkerheten, dvs hem. Han var helt livrädd med ögonen uppspärrade och pulsen rusande. Väl inne så var han jättenervös, försökte gömma sig i badrummet. När jag satte mig i soffan så hoppade han upp i mitt knä, väldigt närhetssökande, och ryckte till vid minsta lilla ljud. Där rök min utgång. Jag var hemma med min älskling istället. Skulle aldrig kunnat slappna av ute om jag hade lämnat honom ensam hemma..
Nu ska jag städa och rensa härhemma. Vill ha ett hem som det anstår en 25åring..
-blue eyes-
Kommentarer
Trackback
